Idag, den 28 december är Värnlösa barns dag. Fram till år 2000 hette den menlösa barns dag och menlös betyder oskyldig. Man började fira dagen i slutet av 300-talet och i Sverige var det helgdag fram till 1772.

Vilka var de menlösa barnen? Enligt Nya Testamentet, Matteus 2:a kapitlet, beslutar sig kung Herodes att döda alla barn upp till två års ålder i Betlehem med omgivningar.

Josef hade efter råd av Herrens ängel  flytt till Egypten med Maria och Jesus.

Har detta verkligen hänt? Läs Dick Harrisons historieblogg <a href=”http://blog.svd.se/historia/2011/12/28/varnlosa-barns-dag/”>http://blog.svd.se/historia/2011/12/28/varnlosa-barns-dag/</a>

Hursomhelst, det behövs en dag för de värnlösa barnen även i vår tid, även i vårt land.

Det finns idag c:a 17.000 hemlösa och av dem är 5000 föräldrar med barn.

Hemlösa barn kan vara papperslösa flyktingar, de kan ha flýtt från våld och missbruk i familjen, dekna ha kastats ut av sin familj som inte klarar av att vara föräldrar. De kan ha blivt hemlösa i samband med at familjen vräkts från lägenheten.

Det finns inga samlade data om de hemlösa barnen och inge plan för hur de ska tas om hand.

Däremot finns det många volontärer och hjälporganisationer som söker hjälpa.

Ett exempel är Fransiskushjälpen <a href=”http://www.franciskushjalpen.se/”>http://www.franciskushjalpen.se/</a>

Om barnen är allas ansvar, vilket innebär att alla har ett ansvar att reagera på missförhållanden, att våga lägga  sig i och fråga, när man misstänker att allt inte står rätt till, så skulle många barn bli hjälpta. Idag är många barn ensamma, många har det svårt under julhelgerna med våld i familjerna  p.g.a alkohol och många längtar till skolan börjar.

Den här dagen kan vara en väckarklocka för oss vuxna, att våga se oss omkring.

Hur vi behandlar våra barn och gamla är ett tecken på hur civiliserade vi är.

Sankt Knut Lavard

”på Tjugondag Knut åker julen ut” heter ett svenskt talesätt. Vem är då Knut?

Knut Lavard, dansk kung,mördad 1131 den 7 januari har gett namn åt dagen. Han var son till Erik Ejegod och mördades av sin yngre ksuin, Magnus den Starke. Han helgonförklarades och var tillsammans med Sankt Erik (Sverige) och Sankt Olav (Norge) ett av de populäraste helgonen under medeltiden.

I hans namn instiftades gillen, bl.a i Malmö och Lund. Dessa gillen skulle skydda de som sysslade med jordbruk, handel och krigstjänst. Inom gillena hade man ömsesidigt ansvar när en broder hamnade i klammeri eller i nöd. Köpmansgillen fanns runt Danmark och Östersjöområdet. De förbjöds i samband med reformationen.

Gillet i Lund är ett av tre medeltida gillen som överlevde. I deras tradition ingår att fira en bal den 13 januari på Knutsdagen. Så sker även i Malmö.

I slutet av maj eller början av juni har man papegojskjutning, men det lämnar vi därhän.

Sankt Knut är även Malmös skyddshelgon och på fontänern på Stortorget finns han avbildad.

En annan Knut är Knut den helige som var kung i Danmark 1040-43.

Han mördades också, i Odense där han ligger begravd i en glaskista i Domkyrkan.

Efter hans död fick Danmark 9 år av ohygglig hungersnöd och då började man tro att det var Guds straff över våldsverkarna. Det böjrade ske under vid Knuts grav och han helgonförklarades.

De båda Knutarna firades ihop inom gillena.

Datumet den 13 januari beror på att man flyttade fram festen från trettonhelgen 6-7 januari. Detta skedde efter reformationen.

Det har varit och är kanske fortfarande på sina ställen tradition att klä ut sig till Knutsgubbar och gå och tigga godis. Nu är det dags att slänga ut granen under festliga former, dans, sång, godis och konfetti.

Sedan har man granbarr och konfetti i lägenheten fram till Påska.

Titta också på min lilla film

Idag värmde solen för första gången i år. Nere i Norra Hamnen i Helsingborg, ligger fortfarande packis.

Tomas Tranströmers dikt ”Dagsmeja” passar fint idag.

”

Dagsmeja

Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som
glödde.
Snön lyste och alla bördor lättade – ett kilo vägde 700 gram
inte mer.
Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm
och kall.
Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn
framför sig.
Familjerna fick ut, de såg öppen himmel för första gången
på länge.
Vi befann oss i första kapitlet av en mycket stark berättelse.
Solskenet fastnade på alla pälsmössor som frömjöl på
humlorna
och solskenet fastnade på namnet VINTER och satt kvar
där tills vintern var över.
Ett stilleben av timmerstockar på snön gjord mig tankfull.
Jag frågade dem:
”Följer Ni med till min barndom?” De svarade ”ja”.
Inne blad snåren hördes ett mummel av ord på ett nytt
språk:
vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta
kvistar och det talade så sakta över snön.
Men reaplanet nigande i sitt dåns kjolar
fick tystnaden på jorden att växa i styrka.

Jag har ändrat lite i namnet på bloggen som Ni märker.

Det kommer att ta lite tid att flytta över mina gamla inlägg, men så småningom ska allt vara på plats.

De nyaste inläggen hittat Ni här.